ikväll var vi iväg på fika hos en vän och snacka en jävla massa skit om allt och inget. Var länge sen vi träffades, så det var riktigt skönt att få ett avbrott från allt som händer och sker just nu.

Resten av kvällen har jag och min *kära inneboende* läst beskrivningar om oss själva enligt de stjärntecken vi har. Jag är jungfru men också en råtta. Det sjukt läskigt att så mycket stämde in på en själv.

• Både Råttor och Jungfrur tar blodsband och vänskap väldigt allvarligt. De glömmer aldrig en gammal kompis och de skulle bokstavligt talat ge dig sin sista tröja om du behövde den. Om någon de bryr sig om berövar Råtta/Jungfrun sin vänskap av vilken anledning som helst, så blir han överväldigad och chockad. Som välgörare kan han inte förstå varför personer han har hjälpt och beundrat skulle överge honom. Problemet är att han ibland kan vara så blint upptagen av sina favoritknasbollar att det retar upp hans vänner. Detta kan han inte förstå. Och det sårar honom djupt.

Alla de relationer jag har till folk, tar jag på fullaste allvar. Jag skulle verkligen kunna göra allt för de som jag bryr mig om.  Jag har många gånger gjort för mycket för de som finns i min närhet. Men nuförtiden så har jag faktiskt insett att jag inte kan göra detta, det retar dels säkert upp vissa av mina nära och kära *skratt* men jag har också insett att jag inte alltid  behöver finnas för alla till 100%, de finns kvar där ändå. Men skulle jag förlora någon, så vet jag att jag har väldigt svårt att accpetera den förlusten.

• Råtta/Jungfruns lugna och smidiga tankeprocesser kan skilja ut känslor från fakta på två röda sekunder. Gå och gråt ut hos en Råtta/Jungfru någon gång och iaktta hans sätt. "Sätt dig ner nu. Lugna ner dig. Samla dina tankar. Hur var det nu igen?" kan de försiktigt säga. När du väl tittar upp från din genomblöta näsduk, så pratar Råtta/Jungfrun i telefon. Ofta visar det sig att han börjat slå din fiendes nummer innan du hunnit dra efter andan. Han behöver inte höra alla bloddrypande detaljer. Han sållar och klick, så har han typen på tråden.

Detta stämmer också på mig *skratt* Jag är en riktig lejoninna som genast vill försvara dom jag bryr mig om. får jag höra att någon jag bryr mig blir illa behandlad tänder jag till på två sekunder. Det riktigt kokar innombords och jag vill verkligen skälla ut personen som gjort personen jag tycker om illa.

• Vissa Råtta/Jungfrur verkar blomma upp av de bekymmer som andra kan orsaka dem. De gifter sig med problem, de ruvar problem och de blir förälskade i sina problems problem. Råtta/Jungfrurs kaos har kaos

Ja okej, riktigt så illa som det står ovan är det väll inte, men ja jag kan tendera att se mer problem än lösningar. Är någonting skit, ja då är verkligen  allt skit. Men försöker nu när man blivit äldre att försöka hitta någonting positivt i alla problem jag stöter på. Men det är inte alltid så lätt för mig att rycka upp mig *skratt*.

• Man skulle kunna tro att de borde explodera av andra människors komplicerade liv. Men icke. De tycker det är fullkomligt normalt att deras 45-åriga svägerska precis har fått reda på att hon är utomäktenskaplig och fått ett nervöst sammanbrott på Åhléns.

Ja nä, tycker faktiskt inte att så mycket här i livet är så där himla konstigt faktiskt:) Är rätt öppen för tanken och verkligheten om att de flesta av oss är lite unik av sig och har olika sätt att leva och vara.

• Om du älskar en Råtta/Jungfru, gör honom eller henne en tjänst: Gör inte livet lätt för dem. Var komplicerad. Ställ till scener, starta gräl och bränn ner vardagsrummet någongång då och då. Men - och detta är ett stort men för Råtta/Jungfrur - var alltid söt. Råtta/Jungfrur är alltid lite stela. De slås omkull av vänlighet och foglighet. De tycker om trevliga människor och bryr sig faktiskt inte om vad du gör, bara du förblir så snäll och rar som du är.

Detta förstår jag inte riktigt=P Tycker mitt liv är tillräckligt komplicerat som det är utan att någon jag älskar ska göra den mer komplicerad och bränna ner mitt vardagsrum. Det är nog inte konstigt att jag bor ensam antar jag *skratt*