Under min tid i Paris han jag fotografera en hel del. Önskar att man vågade trycka upp kameran i ansiktet på folk mer, eller inte riktigt så, men att man i alla fall skulle våga fråga intressanta människor på gatan om man skulle kunna få fotografera dem. Istället för att fotografera från långt håll, så att personerna inte ska se att man står med sin kamera i högsta hugg.

Så bilderna här nedan blev lite som de vart. Men den första är en klar favorit, tyckte det såg så härligt ut att mannen tar sig en "siesta" mitt i de centrala delarna av Paris.

 

Varför ha så bråttom här i livet egentligen?

 

Den här bilden togs genom ett fönster på bussen jag satt på, väldigt oskarp och innehåller fula reflektioner av solen. Men måste visa den ändå. Det berörde mig när jag såg det, känns verkligen konstigt att livet kan te sig så fruktansvärt olika för olika människor.

 

 

 

 

En tiggande man utanför en kyrka i Paris