MINA FUNDERINGAR SOM MALER I HJÄRNOMLOPPET
Publicerat: 2010-04-23 / 14:39:03
Hej igen!
Funderar och funderar på hur jag ska ha det den närmsta framtiden och hur jag ska staka ut mina långsiktiga planer. Jag mår skitdåligt när jag inte vet vad som ska ske (nej jag blir inte deprimerad eller nått sånt, mår bara riktigt dåligt).
Jag har säkert haft 20 olika planer inför framtiden den senaste veckan+en reservplan (man ska alltid ha en reservplan). Att ha en reservplan vid sidan om har jag fått lära mig av min mamma. Jag tror inte att man någonsin kan vara så säker på sin situation att man kan förlita sig på att det kommer att vara så resten av livet, hur lycklig man en må vara. Varken jag eller mamma är kroniskt pessimistiska gällande livet och inte tar till vara på det vi har eller uppskattar det, men för mig är reservplanen alltid en trygghet. Jag vill veta att om det skiter sig, ja då vet jag vart jag kan ta vägen helt enkelt.
Det som är mest frustrerande just nu, är det faktum att man faktiskt är vuxen och som vuxen kan man inte alltid få det man vill ha, utan man kanske måste göra någonting bara för att överleva. Det som är ännu mer frustrerande är det att när man försöker vara vuxen och ta tag i saker och försöker få tag på folk som kanske kan bringa klarhet i ens planer, ja då får man inte tag på dem.
Jag är lite trött på att tänka tanken "din tid kommer" för jag är inte 16 längre jag är 25 (snart 26) och ibland undrar jag om jag orkar vänta på denna tid. Ibland fylls jag av en ond känsla och tänker att "varför måste jag ge upp det jag vill åt, bara för att överleva?" "Varför måste jag låta mitt liv ligga på väntelistan på grund av att jag måste överleva?" (Vet att jag låter som en tjurig 5 åring, när jag tänker eller säger så och det är inte bara jag som drabbas av sånt, men så är det ibland).
Ni tänker säkert att medans jag håller på och överlever så kan jag ju fortsätta förverkliga det jag verkligen verkligen vill göra. Ja jo på ett sätt kan jag göra det, på ett annat sätt kan jag inte det. Just nu tror jag att jag sitter i en sits som tvingar mig att överge drömmen ett tag till. . .
Förhoppnignsvis kanske jag ska fota Caroline idag:) Få se hur det blir med den blommiga klänningen bara, det är inte riktigt beachväder här än;)
Men få se om vi kanske kan skippa mössan och vinterjackan i alla fall *skratt*
Funderar och funderar på hur jag ska ha det den närmsta framtiden och hur jag ska staka ut mina långsiktiga planer. Jag mår skitdåligt när jag inte vet vad som ska ske (nej jag blir inte deprimerad eller nått sånt, mår bara riktigt dåligt).
Jag har säkert haft 20 olika planer inför framtiden den senaste veckan+en reservplan (man ska alltid ha en reservplan). Att ha en reservplan vid sidan om har jag fått lära mig av min mamma. Jag tror inte att man någonsin kan vara så säker på sin situation att man kan förlita sig på att det kommer att vara så resten av livet, hur lycklig man en må vara. Varken jag eller mamma är kroniskt pessimistiska gällande livet och inte tar till vara på det vi har eller uppskattar det, men för mig är reservplanen alltid en trygghet. Jag vill veta att om det skiter sig, ja då vet jag vart jag kan ta vägen helt enkelt.
Det som är mest frustrerande just nu, är det faktum att man faktiskt är vuxen och som vuxen kan man inte alltid få det man vill ha, utan man kanske måste göra någonting bara för att överleva. Det som är ännu mer frustrerande är det att när man försöker vara vuxen och ta tag i saker och försöker få tag på folk som kanske kan bringa klarhet i ens planer, ja då får man inte tag på dem.
Jag är lite trött på att tänka tanken "din tid kommer" för jag är inte 16 längre jag är 25 (snart 26) och ibland undrar jag om jag orkar vänta på denna tid. Ibland fylls jag av en ond känsla och tänker att "varför måste jag ge upp det jag vill åt, bara för att överleva?" "Varför måste jag låta mitt liv ligga på väntelistan på grund av att jag måste överleva?" (Vet att jag låter som en tjurig 5 åring, när jag tänker eller säger så och det är inte bara jag som drabbas av sånt, men så är det ibland).
Ni tänker säkert att medans jag håller på och överlever så kan jag ju fortsätta förverkliga det jag verkligen verkligen vill göra. Ja jo på ett sätt kan jag göra det, på ett annat sätt kan jag inte det. Just nu tror jag att jag sitter i en sits som tvingar mig att överge drömmen ett tag till. . .
Förhoppnignsvis kanske jag ska fota Caroline idag:) Få se hur det blir med den blommiga klänningen bara, det är inte riktigt beachväder här än;)
Men få se om vi kanske kan skippa mössan och vinterjackan i alla fall *skratt*
Kommentarer
Trackback
